Sådant som berör

Fö(röd)delsedagspresent?

Jag är så besviken på människor.

Flytt?

Den väntar, den nya wordpress-bloggen.
Ska bara ha en plan över vad den ska innehålla.

Face it

Jag ger upp, så lätt.

Sortering

Sanningen, ja jag vet, jag slår den ifrån mig när folk frågar. Jag låtsas inte om smärtan, den hon orsakar varje gång hon vänder upp och ner på allt. Och jag försöker komma med förklaringar, orsaker jag diktar ihop, inombords. Jag tänker tillbaka och målar allt vackrare än det var. Försöker minnas sådant som aldrig varit, minnen som inte finns. Som värmen i hennes famn, trösten vid gråt.

Och egentligen så har jag sorterat bort allt.

Livets karusell

Aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle hända mig. Aldrig har jag älskat, så som jag gör nu. Livet var verkligen på låtsas innan han med stort H kom in i mitt liv. Och det är underbart, verkligen. Och jag skiter i att allt gått så fort och jag skiter i att vi inte gör som man ska göra.

Jag är bara så rädd att allt kommer krascha.

Lycka som bara naggas i kant

Om natten, när allt är alldeles tyst och när det känns som om jag är den ende som är vaken. Det är då tankarna kommer, de som inte får komma. Jag får svårt att andas och jag tror på allvar att jag vilken sekund som helst ska, dö. Sömnen vill inte slita tag i mig och jag vänder mig än hit, än dit i min stora tomma säng. För den känns tom med mig i den. Jag blir rädd, tanken på att mina barn ska hitta mig kall i sängen om morgonen skrämmer mig mest av allt i hela världen, inte själva tanken på att dö. Det är deras eventuella smärta som gör ont.

Om morgonen, överraskande nog så, lever jag fortfarande. Gör alla sysslor som krävs, kör till jobbet och utför de sysslor jag får betalt för och knappt det. Väljer ut det fordon på plats som är vassast och pressar det till max, för att känna att jag lever! För att uppnå någon slags känsla av rus, det funkar inte alls.

Läser ord om och, igen och tröttnar på allt som sägs där. Tröttnar på alla löften som naggas men aldrig blir riktigt sanna just för mig. De ramar som ska hölja sanningar, vart finns de. För Gud ska vet att jag är vansinnigt trött på sprickor och revor