Se mig

Allt jag hittar är andra vägar runt. Jag vill inte se och inte höra. Väntar i dagar, väntar alldeles för länge. Förespråkar för andra hur viktigt det är att inte bygga upp förväntningar, det är då man blir besviken. Att inte människor kan förstå dessa enkla instruktioner. Jag om någon vet ju hur det funkar! Jag om någon vet hur det känns att bli slagen till marken av några enkla ord. 

Det enda, stora problemet i det hela är att jag verkligen inte lever som jag lär, jag låter henne krypa in under mitt skinn. Och hon stannar där, vägrar lämna. Gnager hål på mitt inre och jag, jag blir ett barn på nytt. Med samma längtan att bli kramad, samma längtan att bli sedd. Och det gör så vansinnigt ont. Det gör ont att inte kunna frambringa fina minnen. Det gör mig så otroligt arg på världen.